Vi har aldrig tagit hand om äldre så bra som idag men det finns ändå ett arv kvar från fattigvårdens tänkande i termer av att äldre är tärande och odugliga.

Det finns ett avståndstagande, ja förakt för ålderdom och svaghet, inaktivitet och tärande verksamheter. Därav dagens oförskämt låga pensioner, dåliga äldrebostäder, strukturella diskriminering och många andra uppenbara brister som staten legitimerar och upprätthåller gentemot äldre.

Minst en miljon äldre lever under, på eller strax över EU:s fattigdomsgräns. Många har det bra men ännu fler sitter ensamma och isolerade i trista bostäder, kommer inte ut… massmedicineras av slentrian… Duger det här synsättet och behandlingen i ett modernt välfärdsland? Självklart inte!

Nedan  tillbakablickande material är hämtat från Wikipedia, samt ”Från fattigvård till socialtjänst”, samt ”Försörjningens förändrade former”, samt SOU 2022:41 ”Nästa steg”. 

• Under medeltiden organiserades fattigvård och omsorg i första hand genom att hushållen hade ansvar för dem som bodde tillsammans, även för den som genom ålder eller sjukdom inte längre kunde delta i arbetet. Socknarna kompletterade hushållens ansvar genom tionde-systemet och rotegång. Vid sidan om socknarna fanns kyrkliga institutioner med omfattande fattigvård och omsorg, som klostren och städernas helgeandshus. Dessa drogs vid reformationen in av kronan, vilket medförde att verksamheten avtog eller upphörde helt. Därmed fick socknarna i stort sett ensamt ansvar för fattigvården. 
• 1642 års tiggareordning slog fast att ansvaret för de fattiga i första hand låg på de anhöriga, och i andra hand på den egna församlingen, som – utöver rotegången – borde uppföra sjukstuga och fattigstuga för gamla och sjuka, och barnhus för de föräldralösa.
• 1686 års kyrkolag rekommenderade kyrkans församling att instifta fattighus eller fattigstugor, och 1734 blev rekommendationen tvingande. Trots detta instiftades inte fattighus överallt, och även där de fanns spelade rotegång och inkvartering hos privatpersoner mot ersättning, ofta i form av fattigvårdsauktioner, en betydande roll. I större städer började under 1700-talet så kallade arbetshus inrättas.
• Fattigvården i Sverige efter 1809: Genom 1843 års sockenstämmoförordning övertog sockennämnder som det verkställande organet ansvaret bland annat för fattigvården i kyrksocknen från kyrkoråden.
• I och med 1847 års fattigvårdförordning skulle det i varje kyrksocken inrättas fattigvårdsstyrelse. År 1853 infördes en ny förordning som var relativt generös och där möjlighet för den enskilde att överklaga till länsstyrelsen fanns.

• I 1871 års fattigvårdförordning beskars möjligheterna att erhålla hjälp kraftigt, samtidigt som överklagandemöjligheten avskaffades.
• Genom 1918 års fattigvårdslag reformerades verksamheten och varje kommunalförvaltning utgjorde ett fattigvårdssamhälle. Bland annat förbjöds fattigvårdsauktioner samt rotegång, och fattigstugorna blev i stället ålderdomshem.
• Reglerna för fattigvården förblev länge förhållandevis stränga, och först 1945 fick de som tog emot fattigvård fulla medborgerliga rättigheter.
• År 1956 ersattes fattigvårdslagen med lagen om socialhjälp som år 1982 ersatt av socialtjänstlagen (SoL). // Referens Wikipedia och källorna som nämnt inledningsvis. Se även nedan.

1913 fattade riksdagen beslut om att införa en allmän pensionsförsäkring. Sverige var därmed först i världen att införa en försäkring som i stort sett omfattade hela befolkningen. Olika invändningar mot systemet i den allmänna pensionsförsäkringen, bl.a. att den var diskriminerande mot kvinnor, drev fram reformer, och den så kallade folkpensionen infördes 1948. Denna kompletterades i början av 1960-talet med allmän tilläggspension (ATP).

Under 1990-talet reformerades pensionssystemet och består nu av i huvudsak tre delar:

• Inkomstpensionen, (16 procent av den pensionsgrundande inkomsten) är baserad på livsinkomsten istället för på de 15 bästa åren.
• Premiepensionen är 2,5 procent av den pensionsgrundande inkomsten och kan placeras fritt av löntagaren inom premiepensionssystemet.
• Garantipensionen är till för att de som jobbat lite eller inte alls ändå ska få en viss grundtrygghet.
• ATP lever kvar i och med att personer födda 1953 och tidigare delvis får pension ur det gamla systemet. Denna del kallas nu för enbart tilläggspension.

• SeniorLobbyn driver frågan att HELA PENSIONSYSTEMET BEHÖVER GÖRAS OM