Var är de äldre programledarna?

Svensk public service bidrar till att befästa ungdomsidealen. Ungdom och snabbhet är norm.

Äldre programledare sparkas till förmån för yngre. Hur många program av äldre, för äldre har det producerats!? Inga eller ytterst få. Fler seniorer ska vara programledare inom SVT och SR som gör program om seniorer.

Exempelvis TV-serien ”Hotell Romatik” har flamsiga yngre programledare och strävar efter att att framställa äldre som fnissiga tonåringar. Varför var det inte en senior som var programledare? Förvisso är hjärtat alltid/ofta 17 år men det framställs som så klämkäckt. Evig ungdom är det attraktiva. Medan vishet, mognad, eftertänksamhet, sans och balans är sekundära kvalitéer som göms och glöms för det är mindre ”kul”. Allt ska vara så tillspetsat käckt för att visa att äldre inte är mossiga.

Svensk public service som SVT och SR bidrar till att befästa ungdomsidealen. Och särbehandlar äldre.

Kantar/Sifo; Äldre är flest men syns minst. Om hur sociala konstruktioner skapas och befästs.

”Redan från barnsben får vi se rätt så ensidiga bilder av hur det är att åldras. De ger oss föreställningar om hur det är att bli äldre – som byggs på och förstärks genom åren. Det påverkar också hur vi umgås med äldre och hur vi umgås med varandra. Den negativa bilden av åldrande gör att många upplever en rädsla för att bli äldre, vilket i sin tur gör att rädslan för ohälsa kan bli en självuppfyllande profetia.
Om vi får se positiva bilder av friska äldre visar forskning att vi äter mer balanserat, motionerar mer, fungerar bättre fysiskt, slutar röka och dricker mindre alkohol. Så viktig är representationen i bilder! Men trots att åldersgruppen 60+ är störst (25 procent), syns de minst i media (4 procent äldre kvinnor och 6 procent äldre män). Utrymmet för mångsidiga porträtt har varit alltför litet helt enkelt.” (Kantar Sifo// som arbetar med omvärldsanalys och är ett globalt förtag med säte i Sverige).

Attityder och bilden av är sociala konstruktioner som blir normgivande i en evig rundgång som det är dags att bryta med. I media hyllas ungdom och skönhet.

Svenska staten och kommunerna bör bedriva informationskampanjer och därigenom åstadkomma attitydförändringar om äldre och åldrandet. Exakt det har skett så föredömligt med andra inom ramen för lagen om diskriminering, t.ex HBTQ-rörelsen. diskrimineringslagen (2008:567) men även gällande kön och jämställdget, etnisk tillhörighet. Men inte beträffande ålder.

AgeCap, Centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs Universitet redogör: ”Mediebilden av äldre riskerar att bidra till diskriminering”

”Mediernas bild har betydelse eftersom den både kan bekräfta, förstärka eller utmana stereotypa föreställningar om människor, inte minst när det gäller synen på ålder och äldres roll i samhället. En fjärdedel av befolkningen är över 60 år, men i det breda medieutbudet förekommer de sällan. Osynliggörandet är något som kan påverka självbilden hos äldre, men också andra åldersgruppers synsätt och attityder.”

”Äldre förekommer i begränsad omfattning i media och de framställs ofta som en homogen och svag grupp. En ensidig bild av hur äldre människor har det, vad de gör och hur de mår sprids, vilket riskerar att bidra till diskriminering. Det menar AgeCap forskarna Maria Edström; – Journalisters och kommunikatörers kunskap om ålderism behöver öka, och mediebranschen borde både redovisa och reflektera över åldersrepresentationen i medieutbudet, menar Annika Bergström och Maria Edström.

PRO, Pensionärernas Riks-Organisation har kartlagt att äldre klumpas ihop som en enda grupp.

Samt att äldrefrågorna syns mycket mindre. Äldrefrågorna finns med i lägre omfattning i media och det då handlar ofta om elände fastän det finns så mycket kul och intressant att rapportera om äldre.

Att fundera över:

Att konstant leva i en ungdomskultur hänger som regel samman med att vara rädd för vissa frågor… såsom det förgängliga och att allt en dag tar slut… att allt är till låns även livet, skönheten och kraften… Unga är uppenbarligen rädda för att åldras, synes rädda för döden och det förgängliga. Men alla som får leva åldras, blir gamla och dör… hemska tanke… Det vill inte människor mitt i livet bli påminda om, – att livet en dag är slut. Därför skuffas äldre undan… Kan det vara så…ja kanske… troligtvis. Å andra sidan, när vi är medvetna om existensens tidsbegränsade ramar blir livet och relationerna än mer värdefulla att vårda.